HERMANUS HISTORIA

Hermanuspietersfontein

Hermanuspietersfontein

I början av 1800-talet var stora delar av dagens Sydafrika fortfarande vita fläckar på kartan. De bebodda delarna var främst områden nära de koloniala befästningarna. Hermanus Pieters anlände till Kapstaden omkring år 1815 och arbetade sig västerut som lärare och herde (han fick i många fall betalt i får av farmarna) i de små farmarbosättningar som etablerades längs de yttersta gränsområdena. En varm sommar passerade han genom dalen Hemel-en-Aarde (Himmel och Jord) där en spetälskekoloni hade etablerats långt tidigare. Från de spetälska hörde Hermanus om Olifantspad (Elefantstigen), som gick över bergen och ned mot kusten. Väl nere vid kusten slogs Hermanus av platsens skönhet, en intensiv grönska med vattendrag forsandes mot havet nedanför. Han slog sig ned vid en källa med tillgång till både vinterbete och vatten för hans får. De följande åren återkom Hermanus under vinterhalvåret för att fiska och valla sina får. Platsen vid källan fick namnet Hermanuspietersfontein. Allt eftersom tiden gick spreds ryktet om platsen med utomordentligt fiske och vinterbete och fler och fler farmare sökte sig dit under vintern.

Det var bönder som fann Hermanuspietersfontein men det var fiskarna som kom att bosätta platsen. Walker Bay var rikt på fisk och skaldjur och de första fiskarna slog sig ned permanent i slutet av 1850-talet. Fiskeindustrin blomstrade och var länge den växande stadens främsta inkomst. Ryktet om platsens förträfflighet med den hälsosamma luften och den utsökt vackra naturen spreds dock i vidare kretsar. Flera hotell och sanatorium öppnades och sommargäster och patienter kom så långt ifrån som från London för att njuta av Hermanus ”champagne air”.

1904 fick Hemanuspietersfontein sina stadsprivilegier och samtidigt kortades namnet på inrådan av den växande stadens postkontor till Hermanus – främst av praktiska skäl.

En av de främsta bidragsgivarna till Hermanus pittoreska miljö idag är Sir William Hoy. Av skotskt ursprung arbetade Hoy upp sig till att bli chef över Sydafrikas järnvägsbolag i början av 1900-talet. Som återkommande gäst i Hermanus uppskattade han den lugna och stilla miljön och, inte minst, fisket – Sir Hoy var en hängiven sportfiskeentusiast. Byborna var fast beslutna att en järnvägslinje skulle dras till Hermanus för att ytterligare öka antalet besökare. Detta skulle också underlättas av högste chefens beundran av den växande staden. Sir William Hoy var dock av annan uppfattning och trots att beslut togs att förlänga järnvägen från Botriver till Hermanus och en järnvägsstation byggdes stoppade Sir Hoy hela processen. Han ville bevara lugnet i Hermanus och ville inte att järnvägen skulle förstöra den idylliska platsen. Således har idag Hermanus världens enda järnvägsstation som aldrig trafikerats av något tåg. Sir William Hoy dog i Hermanus under en av sina fisketurer och ligger begravd med sin fru på en liten bergsknalle inne i Hermanus som är uppkallad efter honom, Hoy’s Koppie.

Text: Henrik Schauman